Tänk att det ska vara så svårt för mig att avsluta saker. Jag ska ju skriva uppsats nu, egentligen skulle jag ha börjat förra veckan men det blev inte så. Jag vet inte vad jag ska skriva om, min hjärna är helt tom. Visst, jag har väl en del idéer men orkar inte ens börja fundera kring dem. Jag vill bara hem. Jag tänker bara på att jag vill härifrån, jag vill inte vara här i Umeå. Jag längtar efter min familj. Jag längtar efter min systers ofödda barn. Jag längtar efter mina kompisar som har känt mig i en massa år, dom som jag kan vara med precis som jag är. Det svider i mitt hjärta att veta att Camilla och Maria har så nära till varandra. JAG VILL JU OCKSÅ VA MED.
Jag är allmänt förvirrad och måste ta något slags beslut den här veckan. Det fungerar inte att sitta instängd i den här lägenheten och inte vilja gå upp på morgonen. Det enda nöjet är att titta på allt som går att titta på. SVTplay, serier, filmer. Herregud, jag hade Harry Potter-maraton med mig själv söndag-måndag.
Jag ska inte vara här.