Jag ska åka från jobbet till söder. Ska jag ta pendeltåget eller bussen/tunnelbanan? Kollar hur lång tid det tar och det är ingen jättestor skillnad. Men nu när jag väl har satt mig på det förbannade tåget så ångrar jag mig givetvis. För bussen/tunnelbanan går nog liiiite snabbare ändå. Fast det är klart, jag valde ju bort det för att slippa byta och för att slippa svettas. Fan va jag avskyr varma bussar, ska nog va nöjd ändå.
Tänk va humör kan skifta. Mitt kan då ändras flera gånger per dag. Ena stunden känns allt bra. Frid och fröjd. Sen helt plötsligt som från ingenstans kommer en känsla som gör att allt känns piss. Kanske är det därför det är så viktigt att omge sig med personer som gör en glad. Av den anledningen åker jag till Gefle idag. Dit där jag vet att jag duger precis som jag är. Till människor som har sett alla mina sidor och ändå tycker om mig, älskar mig. Det är precis vad jag behöver just nu. Mamma, Amanda, Camilla och Maria jag längtar efter er! Pappa med för den delen men han är ju i New Orleans och har det bra.
