Åksjuk?

Ett tips! För att undvika illamående och åksjuka när du åker tåg - ÄT! Hela tiden, det funkar.

Filosoferande

Det är strålande sol ute idag och jag har inte gått utanför dörren än. Jag sitter mest och funderar på livet och har kommit fram till att samhället är väldigt, om inte fullständigt, fokuserat på tvåsamhet. Vill du låna pengar på banken är det lättare om man är två, vill man renovera och använda rotavdrag är det bättre om man är två. Vill man ha någon att umgås med i ur och skur ska man ha en partner. Det är ju så när man är två, speciellt om man bor ihop. Då finns det alltid någon där på morgonen som man kan hitta på saker med. Det är alltså inte nödvändigt att ringa till en vän för man är sällan ensam.

Det är en helt annan situation om man som jag är singel och vaknar ensam varje dag. Jag tycker att det är ganska skönt men kan sakna det där självklara umgänget. Det som man inte ens behöver fundera på, för det finns där och det är bara så givet. Jag kan ibland känna att jag inte hör hemma någonstans och att dom jag helst vill ha nära är så utspridda att jag känner mig rotlös. Vart hör jag hemma? Vem är min person? Det är inte så lätt att träffa nya nära vänner i vuxenlivet och de flesta har redan sitt. Just precis nu känner jag att jag behöver fler personer i min omgivning som inte har en partner och som inte har sin familj i den här stan. Fler personer som befinner sig i lika situation som jag. Fler personer som vill umgås och hör av sig till mig för att dom vill göra det ena eller det andra. Fler personer som inte lever i en relation men som vill ha det där självklara hänget.

Vart fan hittar man dom?