Det är nått speciellt...

...med den här looken...












...Dylan, Dean, Pattinson och Christensen, vad är det som gör det? Kan det vara håret?

Blue and alone

Jag hade en riktigt jävla dålig dag igår. Jag sov dåligt, vilket börjar bli en vana, jag vet inte varför men jag misstänker starkt att jag är stressad, orolig och panikslagen. Konstant, varje natt. Jag är vaken för länge på nätterna och sover därför för länge på morgonen. Jag är inte så bra på att inte ha ett schema o följa. Tar mig liksom inte upp om jag inte måste passa en tid. Nog för att jag o Helena har bestämt tid varje dag men det går bara inte att kliva upp. Jag somnar inte fast jag är helt slut. Nått konstigt äre.

Ja, åter till gårdagen. Jag va på handledning, den sista innan allt ska va klart. Jag kände mig peppad men när jag kom dit undrade min handledare om jag verkligen trodde att jag skulle hinna klart. Jaha! Fy fan va irriterad jag blev. Jag tyckte ju att det kändes bra, jag va på gång, behövde bara höra lite vad de andra tyckte om min ide till analysen. Efter dom där två timmarna va jag totalt omotiverad och tog en lång lunch med Helena, Evelina o Tove. Vi snackade en massa skit o kollade på fylle-filmer o skrattade o det muntrade upp lite. Visade "Inte så PK Emma", usch, jag skäms fan för den filmen. Eller jag skäms för mig själv... Aja, ingen har ju dött av den.

Sen blev det häng i UB och jag gjorde absolut ingenting! Satt mest o sufra runt och snubblade över en blogg som jag egentligen inte alls vill läsa men kan inte låta bli. Jag fattar inte vitsen med att knäppa egobilder som man lägger upp på sin blogg, okej om man slänger upp nån bild ibland och ok o lägga upp bilder på sig själv som tagits i annat syfte. Men att knäppa bilder på sig själv bara för att lägga upp dom på sin blogg?! Typ: kolla på mig va snygg jag är! Nej, det stör mig o samtidigt kan jag inte låta bli o läsa vidare o irritera mig ännu mer. Vad säger det om mig? Jag vet inte men det känns ju inte riktigt ok.

Vi pratade om yngre tjejer igår och konstaterade att vi va inte sådär när vi va i den åldern. Eller är det nått man säger till sig själv när man blir äldre för att må bättre? Nej, jag tror fan inte det. Tekniken, internet och mobiltelefonerna har förstört de yngre generationerna. Folk pratar inte med varandra längre, inte på riktigt. Föräldrar till barn har inga relationer längre, inte som det va när vi va små o dom ringde till varandra för o kolla läget liksom. Och när vi var små var vi ju tvungna att ringa HEM till folk o kanske prata med nån som man inte skulle prata med, typ en mamma/pappa/syskon. Jag tror det va bra, jag pratar ju fortfarande med Vajding exempelvis, JP och CC fikar hos mina föräldrar, kanske inte lika ofta som mina päron vill men ändå :) Vi har någon slags relation till varandras föräldrar och det är fan trevligt! Föräldrar är trevliga, syskon med. Jag vill ha fler sånna! Jag saknar att umgås med vuxna människor. Ju längre tid jag spenderar här i Umeå desto yngre blir allt folk runt omkring mig. Det funkar till en viss gräns, men rent generellt måste jag säga att jag har inget utbyte av yngre tjejer. De ger mig ingenting i utbyte, det finns givetvis undantag men ändå. Det är inge kul att konstatera att killar som är yngre känns mognare än tjejerna, ska det inte va tvärtom? Problemet är brudigheten, jag spyr verkligen på den! Jag har problem med tjejiga tjejer helt enkelt, fan...

Oh, va mycket det blev! Jag har hittat min musik-själsfrände, det är roligt och vi tycker om samma musik, ja en del annat också. Vet inte hur många gånger jag har lyssnat på Blue and Alone med Weeping Willows den här veckan, den går varm på Spotify. Inte den mest uppmuntrande låten men den är så bra!

Fick ett trevligt sms inatt, det gjorde mig glad!

What's the problem?

Idag är det en sån där röd dag. Det va mindre bra för jag hade tänkt dra med Helena på en tur till Strömpilen för att göra ett besök på Systembolaget. Det gick inte så det får bli imorgon! UB är stängt idag också så jag sitter hemma o försöker skriva lite på uppsatsen. Det går sådär... Jag försöker verkligen att förstå vad What's the problem? approach innebär men det går trögt. Jag måste fatta det också. Måste skriva ihop en sida om det idag så jag kan börja fila på annat imorgon. Helgen består bara av en massa jobb så då hinner jag inte skriva och på söndag ska sista utkaset in, det ska vara 75% av hela uppsatsen. Jag tror faktiskt att det ska gå...kanske. Jag tycker inte om att mina kurskamrater ska läsa min uppsats. Det känns lite som att skicka iväg min dagbok till nån som jag verkligen inte vill ska läsa den, privat allstå.

Nu är det inte många dagar kvar med en massa folk här i Umeå. Snart drar alla hem till sina städer och kvar blir jag. Inte helt ensam men väldigt mycket mer ensam än just nu. Tur att jag börjar sommaren med London! Det ska bli kul, det är mindre än en månad kvar nu, fan, det är 20 dagar kvar, det är ju nästan ingenting. Sen med lite tur blir det kanske Peace and Love. Fast det absolut bästa är att jag ska få fira midsommar med tjejerna, det ser jag fram emot! Det kommer o hända en hel del roliga saker i sommar trots att jag ska va kvar här. Jag ska ju ner till Skåne en sväng, sen blire fest på Röman och i augusti är det Reggae Festival som jag hoppas gå på med JP och Marina, eller? Det kommer bli bra.

Men innan allt tar slut för den här terminen ska jag i helgen gå på UBC för sista gången innan dom slutar med den klubben, ha en till handledning, festa på Yran, lämna in uppsatsen, ha seminaruim och sen ha en avslutningsfest. Lite skoj är det kvar!

Panik!

Panik, det är mitt nya tillstånd. Och det finns hela tiden med mig. Helt plötsligt sköljer det över mig o jag hamnar på botten. Jag får en väldigt obehaglig känsla och undrar om det är värt det?! Undrar om det är meningen att man ska må så minst en gång om dagen? Ska inte livet vara roligt?! Iaf mest kul...?

Det värsta är att jag vet om paniken och borde lära mig att avstyra den, jag borde ha lärt mig att hantera den men det går inte! Jag tycker inte om mig själv när jag får panik, jag gör så konstiga saker då. Framförallt tänker jag konstiga saker, som kanske inte är sanna. Det är jobbigt. Inte kan jag äta heller, tur att ingen tvingar mig.

Kan den inte bara lämna mig ifred?

I wanna lay you down on a bed of roses

Sitter o lyssnar på lite Bon Jovi, det va längesen! Får en massa minnen från Margarita och längtar efter sol och bad och ljudet av havet som slår mot sandstranden utanför huset... Underbart! Saknar huset, det va så härligt att bo där och sådär nära stranden och ha en sol som sken varje dag. Värme! Fan, det börjar bli längesen nu, fem år i år...

Jag vill stå på den här stranden och dansa till en massa härlig elektro och få sand mellan tårna och inte bry mig ett skit för det spelar ingen roll!

Mi playa bonita!

Några konstateranden

Helgen bjöd ju som sagt på en hel del äventyr. Dessa äventyr ledde till en del konstateranden. Till exempel:
- Jag är bra på engelska
- Jag är fortfarande bra på spanska
- Jag har fortfarande kvar mina kompisar från högstadiet
- Jag ska inte bo kvar i Umeå längre än nödvändigt
- Jag har underbara kusiner
- Jag är en social och bra människa

Ja, en fan-va-jag-är-bra-lista till mig själv. Man behöver sånt ibland :)

Kvalborg, Valborg och Stockholm!

Jag har varit ute på äventyr!

I onsdags drog jag ner till Uppsala och firade Kvalborg med min kusin Sara och hennes underbara kompisar. Det va en rolig kväll och dagen efter startades med ett glas champagne till väckarklockan som ringde kl 8. Sen blev det häng i Ekonomikumparken innan det var dags för champagnegaloppen på Stocken. Det va faktiskt roligt att spruta ner varandra med skumpa trots att det låter väldigt töntigt!

Efter det gick jag lite omvägar innan jag hittade på Marina vid domkyrkan. Skumpan slog till som fan där runt tre på eftermiddagen. Vi drog hem och gjorde oss iordning för att sen gå till Jonas som befann sig på Studentvägen. Vi blev kvar där hela kvällen och hittade ett väldigt lugnt och tråkigt rum. Jag, Marina och Johanna såg potentialen och drog undan bordet och drog igång lite musik o började dansa. Det tog inte lång tid innan rummet va fullt med dansande människor som hade kul. Vi va nöjda med insatsen.

På fredagen åkte vi efter en glass o solskenet vidare till Sthlm. Jag och Marina mötte upp Helen på Debaser Slussen där vi åt lite och drack lite öl. Sen gick vi vidare till Bauer där vi drack mer öl. Efter det blev det Kvarnen, och ja, ännu mer öl. Där träffade vi på ett gäng från Holland som va hängde med resten av kvällen. Det va trevligt. När Kvarnen stängde alldeles för tidigt för vår smak drog vi med oss tre av holländarna till Patricia där ännu mer öl dracks. Det va helt enkelt en jävligt rolig kväll och vi va hemma runt halv 6.

Lördagen spenderade vi med en låååång promenad för att komma hem till Martins stuga som låg väldigt fint uppe på klipporna ute i Nacka. Där blev det öl, grill och trubadur Johan. Ännu en riktigt trevlig kväll som slutade i näsblod för mig. Jag misstänker att kroppen var ganska less på alkohol så den började strejka. Tur va väl det för annars hade jag inte fått gå o lägga mig :)

Jag har haft så sjukt roligt och längtar bara tillbaka ner till alla roliga människor jag träffade, jag kom fram till att jag verkligen INTE kan bo här uppe. Ni mina kära är för långt bort! Tomt är det här hemma också, Amanda är ju inte här så det är lite konstigt. Tur att jag faktikt känner lite annat folk här uppe så jag iaf har nån att prata med annars skulle jag bli galen!

Hur som helst, livet va bra fyra dagar i rad och det konstaterade vi varje dag fram till söndan, den va inte lika kul för då va det ju slut :) Tur bara att det kommer nya dagar!