Klagan

Jag har egentligen inte så mycket att klaga på ändå gör jag det. Jag vet inte men är det här klagandet nått typiskt svenskt? Jag försöker att inte göra det men ibland äre så svårt. Svårast är det att inte klaga på känslan av ensamhet men när jag tänker efter så är jag inte så där ensam som jag känner mig ibland. Det är bara en känsla och den går över, som jag syster brukar säga :)

Jag har skaffat mig en sprillans ny o fin MacBook Pro som doftar så där gott som bara ny teknik kan göra, så nu äger jag tre datorer. Vilket överflöd! Jag ska nog komma på nån lösning på det här överflödet för det är ju helt galet. Det är ju faktiskt inge fel på min Dell, den är bara 2 år dessutom. Fan va jag är prylig. Jag fick beslut från CSN i veckan och det visade sig att jag minsann får låna pengar i höst igen, yey! Jag fick dessutom träna på min spanska idag på jobbet, det va inte många ord men ändå. Jag förstog och kunde lösa problemet, sånt gör mig glad! Jag borde prata mer spanska, den sitter mycket bättre än vad jag tror. Tror ja.

Idag är det lördag och jag är här i Umeå för första gången på 3 helger, det känns lite konstigt men ändå bra. Det blir den här helgen sen ska jag ju bort igen, först Gävle sen Uppsala/Stockholm. Tiden går för fort o sommaren är slut snart. Inte för att jag har nått emot hösten, den får gärna komma med sitt mörker men jag har fortfarande inte tagit tag i min uppsats. Jag måste låna den där boken nästa vecka. Det bästa med den här hösten är att Moa kommer tillbaka och jag slipper bo själv. Så fixar jag bara uppsatsen i tid har jag fan inget o klaga på...eller?