Life is life

Jaha, då va den helgen slut. Jag har inte varit ensam hemma en enda sekund sen i torsdagskväll. Evelina och Marina har bott här hos mig i helgen och det har vart så trevligt och jag vill givetvis inte att det ska ta slut. Men Marina åkte igår och Evelina gick hem för en liten stund sen.

Ensamhet.

Så, vad gör jag då? Inte ett dugg skulle jag vilja påstå. Går omkring här i min rutiga skjorta och funderar på om jag kanske skulle ta o läsa lite så att jag kanske har nått att lämna in på söndag. Jag vill inte. Jag vill ingenting. Allt är bara grått, trist och det regnar hela tiden. Är det så här det ska vara?