Glaskross

Trots spöregn och säkert översvämningar lite här o var så blev det en bra dag för mig. Efter jobbet drog jag o mötte Karin, Szymon och Camilla för att sedan ta en taxi till Ramblas. Det va lika gott som vanligt! Sen hem till mig o installera mina gäster, dricka lite Zubrowka och kolla på X-men. Klockan ringer ju kvart över 6 på mornarna. Inte idag inte. Vi vaknade allihop av en smäll följt av krossat glas. Jag vet inte hur många tankar som hann fara runt i skallen. Den första va dock: nu har min fönsterruta ramlat in och splittrats över Karin och Szymon o dom ligger där alldeles blodiga! Nu va det inte riktigt så dramatiskt. Som tur va. Det va bara en tavla som hade ramlat ner från väggen. Det va iaf ett nytt sätt att vakna en fredagsmorgon och jag hoppas jag slipper dammsuga och torka golv så tidigt på morgonen igen!

Location:Centralbron,Stockholm,Sverige

Pride

Min vistelse i Umeå och Skellefteå va prima. Jag hann träffa några av dom viktigaste och det kändes bra. Jag får lite ångest varje gång jag ska åka upp. Och när jag är där är det prima och när jag ska åka därifrån får jag ångest igen. Det är fan inte lätt att bo så långt ifrån så många fina och kära vänner. Jag vill liksom aldrig åka hem. Inte för att jag vantrivs här utan för att det ändå känns som hemma o va där. Med dom. Därför ska jag redan nu planera in en weekend till Umeå så jag vet att vi kommer ses snart igen.

Imorn kommer Karin och Szymon och ska bo här. Det är Pridevecka nu. Vi ska dricka Zubrowka och ha det bra. Och eftersom dom kommer imorgon har jag lite dona på med här hemma. Lite fint ska de ju va när man får besök. Så det är bara till o åka ner i källaren o börja tvätta!

Solna

Jag konstaterade imorse att jag borde vara väldigt lätt att kartlägga. Fast det är väl folk med rutiner. Jag står till exempel på samma plats varje dag när jag väntar på t-banan. Och helst så sitter jag på exakt samma stol. Vilken tur att jag kan vara spontan också.

Location:Armégatan,,Sverige

Emmadagen

Idag har jag namnsdag och fick ett grattismess som löd: Grattis på Emmadagen. Sätter över 200 så kan du gå på bio o ta en fika eller nått. Det är alltså inte till alkohol :)

Bra, då vet jag. Bio it is!

Stickan

Jag funderar en del. På en massa saker. Typ som att lilltårna kommer att växa bort från den mänskliga foten så småningom och att den första som föds utan lilltår kommer att vara riktigt märklig. Men just idag har jag förundrats över det manliga egot. Fick ett samtal från min kära vän Marie och vi förundrades tillsammans. Jag satt o funderade på det där nu och kom fram till att det kanske inte egentligen har med det manliga egot o göra. Jag vill ju gärna tro det men det är nog inte så. Det handlar nog mer om tajming och personer. Den där personen som jag avskyr som gör eller säger saker jag inte gillar kan ju lika gärna vara jag själv i ett annat tillfälle i kombination med en annan person. Vet inte om nån hängde med i det där resonemanget men det där har iaf jag suttit o filosoferat lite på ikväll.

Nu ska jag dra fram väskan för tredje gången och packa inför min tredje helg i rad på resande fot. Imorn blir det Umeå sen Skellefteå sen tillbaka till Sthlm. Ska försöka träffa så många som det bara går under mina timmar i Västerbotten.

Btw, ni kan kalla mig Stickan.

Big city life

Jag befinner mig åter på plats på Pastellvägen och möttes av ljus när jag kom innanför dörren. Det har inte hänt på ca 4 veckor. Men nu jävlar är mitt köks- och sovrumsfönster tillbaka! Tätade och klara. Jag hör inte trafiken från Nynäsvägen längre, det är underbart.

Helgen va toppen och trots några manfall som kändes så blev helgen suverän. Jag tog mina stödvilor men lyckades till slut vara en av dom som va uppe längst. Tänk va en grill kan locka halv fyra på natten. Tillbaka till civilisationen å kan jag konstatera att jag gillar att bo i en stor stad. Inte en mygga eller broms så långt ögat kan nå. Jag är fanimej sönderbiten! Dagen idag har dock varit tung. Jag trodde aldrig att den skulle ta slut men det gjorde den så klart. Nu gäller det o ladda om tills på fredag. Då ska jag packa väskan o åka iväg igen. Det blir Ume och Skellefte den här helgen. Gamla godingar och mitt kära Norrland!

La di da

Nu så har det där värsta från i måndags lagt sig och jag är någorlunda tillfreds med livet igen. Jag har fortfarande inga fönster men hittade ju ändå en fläkt till slut. Den är underbar och jag sover som en gudinna i mitt fläktande sovrum. Jag är inte lika förbannad på värmen längre heller och imorn är det ju fredag så nu kan solen få fortsätta skina. För jag ska ut i skärgården! Inte vilken skärgård som helst, nej, Gefles skärgård. Den är typ obefintlig men fin som fan. Så nu ska jag nog ta o packa lite inför helgen på Römaren!

Bitterfitta

Vilken jävla skitdag! Den började rätt hyffsat, jag kände mig pigg trots att det är minst 30 grader i mitt sovrum, eller ja, i hela lägenheten. Gick till jobbet och sen var det fullt upp hela dagen fram till kl 16.00. Sen gick jag på fläktjakt. Det gick åt helvete och jag blev så frustrerad att jag trodde att jag skulle lägga mig ner på gatan o skrika o grina. Typ som en 5 åring. Fläktjävlarna va slut överallt, det va varmt o jävligt. Fötterna ömmade. Jag va dessutom tvungen att köpa mat. Jag gjorde några konstateranden på min långa väg hem:

Jag hatar: när det bränner under fötterna och man måste fortsätta gå, när det är äckligt varmt och klibbigt o man inte får ligga på en strand med vit sand, när remmarna på sandalerna skär igenom huden på fötterna som om dom vore gjorda av smör, när det rinner svett längs ryggen, när man får blåsor under fötterna, när man går runt mitt i stan o inte riktigt vet vad som är rätt håll i den där jävla gallerian, när man inte har några pengar men måste köpa mat, när man kommer på sig själv att sitta o snyfta lite på t-banan så gubben mittemot glor lite konstigt på en, när man kommer hem från affären med tunga kassar och upptäcker att hantverkarna har varit i farten igen (och det märker man bara för att det är smågrusigt i hela lägenheten), när man tror att man snart ska få tillbaka sina fönster men ser på ett infoblad att det ska ta 2 veckor till, när man inser att man kommer behöva leva i en bastu i 2 veckor till, när det ser ut som ett bombnedslag hemma hos en. Men framför allt så hatar jag att jag kommer hem till en tom lägenhet när jag faktiskt skulle vilja ha någon här o dela min jävla skitdag med...

Generaliseringar

Nu tänker jag generalisera friskt. Jag tänker dra alla över en kam (kant?!). Jag konstaterar härmed att hantverkare inte är pålitliga. Ett löst pack helt enkelt. Kanske beror det på att de har för mycket att göra men det skiter jag i just nu. Jag vill ha tillbaka mina fönster så att jag kan se ut och få in ljus. Jag är så jävla less på att komma hem kl 17.00 o va tvungen o tända i taket för att få lite ljus. Idag skulle dom komma o olja och grundmåla. Kommer hem o kollar runt. Inte ett skit är gjort. Det har alltså stått stilla här idag. Det finns helt säkert en bra anledning men den når ju inte mig. Sånt gör mig en aning irriterad. Så, alla hantverkare är slöa, nonchalanta, fikapausande, gå-in-med-skorna-skitstövlar. Så det så!

Happy feet?

Man lär sig av sina misstag heter det ju. Jag undrar det ja. Jag som får skavsår av de allra mjukaste skorna borde veta bättre än att gå till jobbet i ett par sandaler som jag inte har använt på minst 1 år. Icke. Jag tog dom o tänkte: Jo, men nog fan går det här. Jag hade dom ju på mig till kiosken igår. Mmm, bara det att kiosken ligger ca 100 meter bort. Jobbet däremot... Jag kan meddela att jag hade en vattenblåsa halvvägs till jobbet. Och då åker jag ju tunnelbana. Jag gjorde samma misstag på midsommar. Då tog jag ett par tofflor som jag aldrig har haft ute utan bara haft ner och upp från tvättstugan. Det är en kort bit och jag hinner faktiskt inte bli svettig om fötterna på den biten. Det hann jag däremot bli på väg ut till Tumba. Jaha, vattenblåsorna va ett faktum. Jag hatar blåsor på fötterna. Just nu känns det som att någon har tänt eld på mina fotsulor. Jag hatar flipp-flopps idag.

Secret window

Nu börjar jag bli less på att inte ha mina fönster. Dom har fan hållit på i två veckor nu och det känns lite som att jag bor i en grotta. Jag har strutar istället för fönster och all tätning har dom dragit bort. Jag hör bilarna på Nynäsvägen ganska bra. Jag hör dessutom när Hammarby gör mål, eller nästan mål. Eftersom jag inte direkt är ett bajenfan så vill jag helst slippa höra det. Men mest så längtar jag efter ljuset och att kunna ha mina saker på sin rätta plats.

Imorn blir det fotboll och jag håller på Holland, sen bär det av till Grönan och John Fogerty. Vart kvällen avslutas återstår att se. Ska bli kul att få hänga med mina nära o kära iaf. Känns som att det va evigheter sen.