Bitterfitta

Vilken jävla skitdag! Den började rätt hyffsat, jag kände mig pigg trots att det är minst 30 grader i mitt sovrum, eller ja, i hela lägenheten. Gick till jobbet och sen var det fullt upp hela dagen fram till kl 16.00. Sen gick jag på fläktjakt. Det gick åt helvete och jag blev så frustrerad att jag trodde att jag skulle lägga mig ner på gatan o skrika o grina. Typ som en 5 åring. Fläktjävlarna va slut överallt, det va varmt o jävligt. Fötterna ömmade. Jag va dessutom tvungen att köpa mat. Jag gjorde några konstateranden på min långa väg hem:

Jag hatar: när det bränner under fötterna och man måste fortsätta gå, när det är äckligt varmt och klibbigt o man inte får ligga på en strand med vit sand, när remmarna på sandalerna skär igenom huden på fötterna som om dom vore gjorda av smör, när det rinner svett längs ryggen, när man får blåsor under fötterna, när man går runt mitt i stan o inte riktigt vet vad som är rätt håll i den där jävla gallerian, när man inte har några pengar men måste köpa mat, när man kommer på sig själv att sitta o snyfta lite på t-banan så gubben mittemot glor lite konstigt på en, när man kommer hem från affären med tunga kassar och upptäcker att hantverkarna har varit i farten igen (och det märker man bara för att det är smågrusigt i hela lägenheten), när man tror att man snart ska få tillbaka sina fönster men ser på ett infoblad att det ska ta 2 veckor till, när man inser att man kommer behöva leva i en bastu i 2 veckor till, när det ser ut som ett bombnedslag hemma hos en. Men framför allt så hatar jag att jag kommer hem till en tom lägenhet när jag faktiskt skulle vilja ha någon här o dela min jävla skitdag med...