Minisemester

Jag får alltid en ego boost av att umgås med människor som verkligen tycker om mig. Det får nog dom flesta. Därför har helgen varit riktigt bra. Jag åkte tåg till Örebro där resten av familjen hämtade mig med bil. Sen åkte vi vidare mot Strömstad. På vägen dit åkte vi över den norska gränsen. Jag har fått det berättat för mig att jag minsann har varit i Norge förr, men det minns jag ju inte så jag tycker inte att det räknas. Så för mig va det första gången i Norge. Va fint det va i den lilla lilla del som vi åkte igenom på 20 minuter. Frågan är om det över huvudtaget gills. Kan man verkligen säga att man har varit i Norge om man bara satt i bilen? Det är ju typ som att säga att jag har varit i Bogota, Colombia för att jag satt i ett flygplan på flygplatsen i 40 min.

Aja, skit samma. Väl framme i Strömstad åkte vi och hämtade en av familjens alla bonusbarn/syskon.

Bill.

Det blev en trevlig kväll med middag och en massa uppdateringar av allas liv. Dagen efter åkte vi tillbaka till honom där han bodde och åt frukost och besökte honom på jobbet i äventyrsparken på Daftö.

Sen bar det av mot Robostock 2011. En vän till familjen från svunna tider firade 50-år. Det innebar en massa kvalitetstid med familj. Så underbart! Ju mer jag är med människor som får mig att må bra inser jag att det är skönt att vara (någorlunda) vuxen att bestämma över mitt umgänge. Umgås med folk jag faktiskt vill vara med. Sen är det givetvis svårt att hinna med alla man vill vara med.

Men hur som helst. Festen va väldigt lyckad och jag har ännu en gång fått se min pappa på scen med en bas i handen. Sönerna till han som fyllde år är sådär ruskigt musikaliska så att man nästan (väldigt mycket) blir avundsjuk. Men det va jättekul att se och höra dom med vänner uppträda i alla möjliga konstellationer. Det har inte ens varit så jobbigt att sitta i bilen så många timmar. Vi hade med oss Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann på ljudbok. Och det är en ganska rolig historia.