Umeå dag 2

Det känns som att det va väldigt nyss jag flyttade från Umeå. Men efter att ha varit här i snart ett dygn och några timmar måste jag nog konstatera att det faktiskt händer en del saker i en mellanstor stad på 1,5 år. 

För det första håller dom på att dra om E4:an. Men okej, det visste jag redan om.

För det andra har dom bytt nummer på vissa busslinjer. Och dom kör inte samma rutt heller. 

För det tredje har jag fyllt 26 år och får inte längre åka på ungdomsbiljett. Bhu! Fast det är ju inte deras fel att jag fyller år.

För det fjärde så känner jag mig på nått sätt motvillig till att gå till affären. Bara för att jag vet att jag kanske träffar nån jag känner eller halvkänner. Hur stört är inte det då? Har jag verkligen flyttat till Stockholm och sen tillbaka för att då ha blivit folkskygg?!

Skärpning Ems! Nu måste jag ju faktiskt gå till affären bara för att bevisa för mig själv att jag inte har blivit helt jäkla galen...

Ny kula

Idag åkte jag och pappa upp till Umeå med släpet. Det tog bara 7 timmar och sen har vi donat på. Lyan här på Peddan kommer att bli så fin så. Imorn ska vi släpa ner alla Bostadenmöbler i källaren och ställa allt på plats. Sakta men säkert blir det ordning i torpet. Gött.

Vackra Höga kustenbron. Vackra Norrland.

Farsan lyckades fastna med tummen i den lilla, lilla saxen.

Over and out.

Location:Pedagoggränd,Umeå,Sverige

Sista natten med gänget

Sitter här på Pastellen. Sista lördagen är kommen. Lägenheten luktar såpa. Jag och syster har skurat och packat. Men nu är det paus. Vi har förbannat värmen eftersom det är så mycket jobbigare att städa när det är varmt. Men med tanke på konserten ikväll är det nog lika bra om det är varmt.

Sista lördagen här i Sthlm ska tillbringas på Skeppsholmen. Vi ska se Timbuktu och Hoffmaestro. Känns bra att avsluta med en spelning med dom. Men innan dess är det nog en bra ide att göra sig ren. Tvätta bort städsvett och klä på sig så man ser någorlunda normal ut.

Skål på er!

Food

Efter att ha levt på smoothie och popcorn i ett dygn ska jag äta thaibuffe ikväll. Det ska bli gott.

Eftersom jag är ledig tills jag börjar skolan den 5 september ligger jag här i sängen och tänker. För det första på att de är ljuvligt att inte behöva ställa klockan. För det andra går jag igenom i huvudet vad jag ska göra idag.

Men mest av allt ligger jag o tänker på vad jag kommer att sakna mest med att bo i Sthlm. Förutom alla fina vänner så är det nog matutbudet. Jag kommer sakna det vegetariska stället på Hornsgatan, thaimaten innan bion, thaibuffen med den goda efterrätten, chèvre chaud på Rival, tapas på Ramblas. Ja, en massa ställen! Umeås restaurangutbud är inte så varierat. Och den godaste maten är indisk. Det är iof inte fy skam men det behövs riktigt bra thaimat! Gud va jag kan bli sugen på det ibland. Förutom all mat kommer jag att sakna kulturutbudet. Alla spelningar som jag har gått på sen jag flyttade hit. Känner ändå att jag har utnyttjat att jag bor här ganska bra. Men troligtvis ses vi igen. Stockholm i mitt hjärta.

Let's get it on!

Sådär ja! Dagen har varit produktiv. Pappa kom ner en sväng o skulle hjälpa mig byta kran. Alla som har varit hemma
hos mig vet att min kran är lite knasig. Även kallad vinballen. Hur som helst, vi drog till Bauhaus. Jag hade bestämt mig i förväg att jag skulle ha en kran med märke. Alltså en FM Mattsson, Mora eller möjligtvis Gustavsberg. Inte en till skitkran från IKEA. Väl där hittade jag en som va rimligt dyr och såg ut som den förra. Den va slut i lager. Okej, men då letade vi reda på en annan. Den hade kopparrör som ledningar, vi ville ha slang. Efter typ en timme på stället fann vi den. Det blev inget av ovannämnda märken utan en tysk kran som började på G...nånting. Men den skulle vara minst lika bra. Vi tog den. Sen drog jag o papsen till Ica Maxi och överraskade Johanna på jobbet. Det va hon inte beredd på! Hon stog bara där o glodde på mig ett tag.

Lunch på IKEA sen en tripp till Bagarmossen där jag köpte en fin gammal byrå från 50-talet av en trevlig kille. Den kommer bli så bra i min nya lägenhet. Jag lyckades dessutom ropa hem en skitsnygg stringhylla igår på Tradera. Jag trodde att nån jäkel skulle smita in ett sista bud i slutet men icke. Blev lite förvånad men glad. Så nu har mina sista slantar gått iväg som betalning till en man i Mora. Kvar på kontot finns 57 kr men det gör inget. Imorgon kommer ju nya pengar. Inte för att jag blir rik men ändå. Nog om det. Kranen sitter på plats, köket är nedpackat och jag är igång!

Last day

Okej. Sista arbetsdagen för den här sommaren är avslutad. Det känns skönt. Jag märker att det börjar dra ihop sig till flytt. Inte för att mitt hem enbart består av nedpackade saker och flyttlådor.

Nej, nej. Utan för att jag imorse tänkte: det här är sista gången på länge som jag går upp så här tidigt utan en jävligt bra anledning.

Vid lunch tänkte jag: det här är sista dagen jag sitter och läser (läs bläddrar igenom) en Metro.

Och väl på väg hem tänkte jag: det här är sista gången på länge som jag kommer flyta med i den stressade massan som ska hem från jobbet och byta tunnelbana.

I det sistnämnda fallet känner jag mig mest som en stoppkloss eftersom jag inte halvspringer fram. Jag har ju inte bråttom. Jag tror inte att det är bra för hjärtat att stressa på det där viset.

På väg hem satt jag o spelade Wordfeud med pappa och kände hur huvudvärken började krypa sig på. Kände hur jag satt o spände käkarna till max. Fy fan va trött man blir av det. Man blir dessutom trött av att spela Wordfeud mot min pappa. För på nått sätt lyckas han alltid få bäst bokstäver. Det handlar inte om att han är bättre än mig, absolut inte...

Väl hemma gick jag igenom den dagliga rutinen efter hemkomst. Av med strumporna, fort! Eller, av med alla kläder. På med mjuka, ganska fula, kläder faktiskt. Ah. Skönt. Och nu sitter jag här med en nymixad smoothie och flottig lugg. Tror bestämt att jag ska sova middag. Jore ska ja!

Purple

Dagen går i lila.

Måndag

Nu blir det pucko och serier. Mums!

Sov!!

Jag avskyr när man inte kan sova fast man ska upp tidigt dagen efter. Igår va jag verkligen astrött men va ändå uppe till kl 02. Det resulterade i att jag sov till typ kl 13 idag. Det fattar väl vem som helst att det är en dålig ekvation. Hur fan ska jag lyckas somna i tid om jag går upp så sent?! Men va skönt att sova länge. Det är en rest sen jag hade semester. Känner mig som en lat tonåring som bara skiter i att kliva upp fast jag har tusen saker att göra. Fick inte så mycket gjort idag alltså. Dagen blir ganska kort om man sover till ett. Känns som att jag mest går runt o tänker: det ska jag göra, och det, och det. Men utöver det blire inte så mycket gjort. Inga vettiga saker iaf. För att sticka, spela Wordfeud och surfa runt är inte så produktivt när man flyttar om en vecka. Jag la ner lite skrammel i en liten låda. Det är min flyttansträngning idag. Fan, snart kan jag inte skjuta på det här nå mer. Fast imorn kommer jag o va trött eftersom den här natten blir kort. Plus att jag måste kolla på True Blood, Breaking Bad och Entourage. Men på tisdag efter jobbet, då ska jag packa!

Kanske.

Döden

Av någon oförklarlig anledning har jag på nått sätt gått runt och trott att människor bara kan dö på natten. Om man dör av naturliga orsaker vill säga. Man dör på natten för att man sover då. Och man dör i sömnen. Men om man är 94 år och på väg att lämna jordelivet sover man mest hela tiden. Och man kan dö mitt på dagen.

Igår lämnade käraste Annie jordelivet mitt på dagen och jag blev påmind om att livet har ett slut. Sorgligt och märkligt att någon som alltid har funnits i mitt liv helt plötsligt inte finns nå mer.

Fridens liljor

Mormor Annie

Knäppkorv

Några konstateranden:

- om man beställer en knäppkorv på en grill i Sthlm tittar dom på en som om man var från en annan planet. Jag själv tycker att ordet knäppkorv är fullt normalt och användbart.

- det har regnat, ja, spöregnat konstant sen jag slutade jobba igår kl 16.00. Gummistövlar på!

Inatt när jag kom hem möttes jag av strömavbrott. Att det va helt kolsvart i varenda fönster i området reagerade jag inte på. Men efter att ha stängt hissdörrarna tre gånger och jag ändå inte kom iväg var det bara att bita i det sura äpplet och gå upp till sjunde våningen. Mitt i strömavbrottet tänker jag att jag ska gå ut på nätet o se om det står nått. Men hallå?! Ingen ström = inget modem = inget internet. Jaha, tänkte jag då. Då får jag väl ladda telefonen. Satte i sladden i uttaget och väntade i några sekunder innan jag fattade att det såklart inte heller skulle fungera. Snacka om att man är van vid att alltid ha el. Fick ladda telefonen via datorn som va laddad. Men ingen info fanns att hitta. Då slog jag igång radion och till slut fick jag, via trafiknyheterna, veta att stora delar av södra Sthlm va utan el. Jo tack! Men när jag vaknade imorse så va den tillbaka.

Men mitt öga ser ut som ögat from hell. Jag som snart ska in till stan o kika på Zombie Walken. Jag kanske rent av ska vara med istället. Zombie Emma med stressögat.

Konsumera...mindre

Vilket överflöd! Jag tror inte att det är förns man flyttar som man inser hur mycket onödiga saker man har. Jag har exempelvis skor i massor. Jag använder typ en femtedel. Och jag skäms. Skäms för överflödet och mitt ha-begär. Nu har iof min konsumtion av skor gått från hundra till noll, nästan. Men herregud. Det är skor, jackor, böcker och prylar. Överallt! Jag blir bara så less att jag tänker att jag borde ge mig själv en smäll på käften. Lägg av! Så nu när jag i höst börjar min andra studentperiod med en tunn kassa blir det perfekt att införa köpstopp.

Det innebär inte att jag inte får köpa någonting men det jag köper ska vara nödvändigt. Hör ni det!

NÖDVÄNDIGT!

Tomt

Jag känner mig så otroligt flottig. Ibland kan det vara en känsla man har men den behöver inte alltid stämma. Men efter att ha pratat i telefonen (som är en Iphone) så fick jag det bekräftat. Alla, tror jag, som har en Iphone vet nog hur den kan se ut efter ett samtal. När jag la på fick jag det bekräftat. Jag känner mig inte bara flottig, jag är det. Glaset på telefonen vittnade om det. Blä. Känner ett starkt behov av att skrubba hela kroppen.

Jag står inför en stor förändring av mitt liv. Det är dags för flytt igen och det tär på psyket. Jag är helt enkelt en känslomänniska utan dess like. Jag får typ ont i kroppen, det liksom river i mig. Jag vill så gärna flytta men jag vill så gärna vara kvar. Den ekvationen går inte ihop och det lider jag av. Jag vill så mycket som det bara blir pannkaka av. Jag vet ju att när jag väl är på plats kommer jag att må bra men den här stunden innan... Det är exakt 14 dagar kvar och jag har inte packat ner en pryl. Jag har tänkt väldigt mycket på vad jag ska packa ner men vad hjälper det? En sån simpel grej som att flytta på förstärkaren till det andra skåpet känns totalt omöjlig. Dessutom spökar en visdomstand så käken gör ont och jag känner mig febrig.

Just ja. Jag hade en sån där toppenhelg och va tydligen för glad för mitt eget bästa för det glada tog slut. Nån som har lite över o känner för o dela med sig?

...

Jag har minst 10 saker jag egentligen vill skriva om men med risk för att bara vara deprimerande så tror jag bestämt att jag låter bli. Efter regn kommer solsken, eller?

Tidig morgon

Inte en enda person på perrongen. Bara jag som är vaken 08.16 en lördag?

Mest

Provar på nått nytt. Sitter ensam på en krog och väntar på sällskapet. Men jag orkade inte gå runt i affärer o titta på en massa kläder ja ändå inte vill ha. Så jag gick hit. Trots att jag inte känner mig helt bekväm med att sitta här själv. Men det går. Men bara för att poängtera att jag har vänner va jag tvungen att klämma ur mig: kan jag få titta på menyn, MEDAN JAG VÄNTAR. Okej, jag skrek inte det sista utan mumlade fram det medan servitören var på väg bort. Det blev mer som en bekräftelse för mig själv. Att jag faktiskt väntade sällskap. Och nu kom dom. Phu!

11.47

Jag skulle kunna byta mellannamn. Istället för det eminenta namnet Margareta skulle jag kunna heta Blåmärket. Det är helt otroligt va lätt ja får blåmärken. Känns som att jag hittar ett nytt varje gång jag tar av mig kläderna. Hoppsan! Tänker jag och undrar vart det kom ifrån. Men jag har lärt mig att det är ingen ide att fundera över det. För jag kan nudda en kant eller nått lite lätt så får jag ett blåmärke. Det behöver inte ens göra ont. Mitt högra smalben har varit extra utsatt den här sommaren. När de två värsta på framsidan började blekna upptäckte jag två nya på baksidan. Snyggt äre ju inte. Speciellt inte det blålilasvarta som jag fick ovanför ena skinkan efter mitt fall ur den uppblåsbara sängen. Men det syns knappt längre. Tack för det!

Idag är det fredag och jag lyssnar på Fredagslåtarna (<-- Klicka där för att se listan). Är uppe i 31 st nu. Det motsvarar hela 31 veckor. Undra om jag kommer lyckas få ihop 52. Då är årsprojektet avklarat.

And then there was light

Efter att ha gått runt o släpat på den här som en pensionär släpar på sin syrgastub i amerikanska filmer har jag nu ljus och el igen.





Hur gick det till undrar ni nog nu. Ja, den som visste det. JP kom förbi och va envis och hade starkare nypor än mig och fick loss kåpan till den andra proppen. Men det visade sig att den proppen hörde till köket och att den jag bytte igår hörde till vardagsrummet. Jag testade lite på chans att sätta tillbaka den gamla proppen där jag igår satte i en ny. Hej hopp så gick allt igång. Skönt. Och ännu bättre, jag slipper köpa en polygrip och ha sönder något. Woho. Nu kan jag duscha när jag vill.

Fortfarande fuck!

Okej, en update. Det är fortfarande mörkt i min lägenhet. Förutom köket och tydligen en fönsterlampa i sovrummet. Märkte det när jag gick o la mig. Hade den tänd en liten stund bara för att det gick. Men i övrigt så kan jag meddela att det blir kolsvart runt kl 21.30. Jag gick o la mig redan kl 22 igår. Vad kunde jag göra liksom? Tänkte läsa en bok. Men det va för mörkt. Tänkte virka men det va för mörkt. Då kom jag på den briljanta iden att uppdatera operativsystemet på datorn. Det va ju inte så smart. För datorn va typ den enda underhållningen som fanns. Men jorå, jag satte igång o uppdatera och det tog ju bara 50 minuter. Och lite till. Så jag fick sitta där i mörkret med telefonen som enda ljuskälla och underhållning. Gick lite då och då ut i hallen o ställde mig på pallen för att nå upp till proppjäveln och tog i. Lossna då för faan! Men nej. Alltså jag blir ju så förbannad så jag börjar svettas, får handsvett vilket jag mycket sällan drabbas av annars. Jag känner hur det liksom kryper i mig och jag står där på pallen o slår i betongväggen o skriker fula ord.

Jag har helt ärligt ingen lösning på det här problemet. Fråga grannen, har jag fått höra från två olika håll. Men det bara går inte. Jag pallar inte att plinga på hos nån granne jag vanligtvis bara säger hej till. Och stå där o erkänna att jag är för svag för o skruva ur en propp. Det känns ju som att gå dit o be om hjälp att fälla upp ett paraply. För ungefär så svårt ska det va att skruva ur en propp!

Fuck

Men helvete. Jag har gjort det igen. Misstaget att sätta igång diskmaskinen och ugnen samtidigt. Det bara funkar inte och det vet jag. Proppen går o man måste byta ut den. Nu är jag ju förberedd på att det här kan hända lite då och då så jag har nya proppar hemma. Satte i en ny och vips så va allt igång igen. Men när jag satte mig i soffan upptäckte jag att tvn och stereon är strömlösa. Det brukar inte bli så att båda propparna går. Bara den som hör till köket. Aja, tänkte jag. Jag byter väl ut den också då.

Men nej. Proppjäveln sitter fast. Eller ja, inte själva proppen men den där vita plastkåpan som man skruvar på. Den sitter fast. Jag har tagit i för kung och fosterland men icke. Jag blir så arg när jag inte kan lösa sånna här saker själv. Jag vet hur man gör och vill gärna fixa det själv. Då går plastkåpan o fastnar. Ahh! Det är inte det att jag vill kolla på tvn som gör mig förbannad heller utan själva grejen att jag tydligen är för svag. Men till mitt försvar vill jag nämna att proppskåpet sitter väldigt dåligt till. Det är nog därför jag inte får nån kraft. Jo, så måste det vara.

Tillägg:

Nu så här mot kvällen när det börjar bli mörkt upptäckte jag att endast lampan i köket fungerar. Kul... Duscha i mörker va ju en ny upplevelse.

Down

Usch. Nu är det dags igen. Rubriker om ekonomisk kris. Eller iaf konjunkturnedgångar över hela världen. Jag blir så less. Det är ju helt uppenbart att det är nå fel på systemet. Senaste krisen började 2008. Alltså tre år sen. Det ska inte komma en till nu. Eller är det så att vi aldrig har lämnat den? Hur som helst så måste jag nog återgå till att inte läsa tidningen. Kanske är det nu den där kapitalistiska kollapsen kommer?

Halt o blå

Efter ca 1,5 veckas semester börjar jag känna lugnet. Det är faktiskt ganska skönt att gå upp sent och inte ha nån plan för dagen. Den där känslan av att det är något jag har glömt eller att det är nått jag måste göra är borta. Givetvis finns det en massa saker jag behöver göra men det får jag ta tag i nästa vecka. Nu är jag ledig.

Börjar känna mig någorlunda återställd efter lördagen. Det va fest på torpet och planen va att vi skulle dra in till Söder och gå på dubstep. Men nej, det var alldeles för trevligt och bohemiskt att trängas i gräset på filtar. Så istället för dubstep blev det mänsklig pyramid med 4 våningar, armbrytning och tävling i rövkrok. Vad är rövkrok kanske du undrar nu? Ja, det gjorde jag med. Men kusin som numera bor på Gotland visade så gärna. Google it! Jag som va absolut sämst förlorade mot de flesta och åkte på en jävla massa bakåtkullerbyttor. Just då va det bara roligt men att vakna på söndagen va inte lika kul. Kände mig lagomt mör i kroppen. Att avsluta natten med att hoppa i den uppblåsbara sängen va, så här i efterhand, inte en bra ide. Vet inte hur många av er som har hoppat i en uppblåsbar säng där det redan ligger två personer. Men jag kan berätta för er att det kommer liksom en tillbakastuds. Då gäller det att hålla i sig. Om man inte gör det kan man ramla (läs flyga) ur. Sen kan man i och med det lyckas sparka Micke i ansiktet för att sen välta ett vattenglas och blöta ner stackars Mickes converse. Sen kan det bli tyst. Höras illa kvävt fnitter. Och om man ligger kvar länge i springan mellan soffan och den där uppblåsbara sängen kan man få folk att undra hur det egentligen gick. Om man inte är systrar så klart. För om man är det, ja då övergår det där illa kvävda fnittret till asgarv. Det resulterar i att nån annan får ställa frågan: Lever du?

Så. Om ni råkar se mig gå lite märkligt eller undrar vart alla blåmärken kommer ifrån så skyller jag på den uppblåsbara sängen. För den här iden om att hoppa i den... Ja, den va ju bara kul. Tills dagen efter.

Location:Södra Kungsgatan,Gävle,Sverige