Jag ligger i soffan hemma hos mamma och pappa. Jag har feber.
Jag har fått ett jobb och jag börjar i mellandagarna.
Sträck på dig, syster! Våga ta och fylla den plats som är din!
Lyckan är gjord! Jag har pluggat som fan i två dagar och tror att jag kan ha fått ihop ett godkänt PM. Jag tänker då hålla tummarna tills nått annat visar sig.
MEN. Det va inte det som gjorde mig sprudlande glad. Anledning till denna glädje är att jag av en slump råkade ramla över ett inlägg på Facebook där den eminente Marcus Foster hade uppdaterat under fliken Live. Jag tänkte att det väl som vanligt skulle stå en massa jävla USA i hela listan. Men nej, högst upp står Debaser Slussen, Stockholm. Den 6 november. När jag ändå är i Gävle, bara 1,5 timme bort. Alltså, är det meningen eller är det meningen?!
Åhå! Ni som känner mig ganska bra vet hur stort det här är, kanske får jag igen för mig att jag ska flytta till London. Man vet aldrig. Men en sak är säker, det va alldeles för längesen min arm nuddade hans i baren på The Albany i London 2009. We meet again, mr Foster. Fan va jag har sett fram emot det här.
Tror bestämt att jag måste leta upp bilden som jag tog i smyg där han har röda ögon och är suddig.
Jag vet inte, men jag misstänker att det här med att sova middag inte är någon bra vana. Det är nog bättre att gå och lägga sig i tid. Jag ska försöka med det från och med imorgon.
Och till alla er som inte har sett "Torka aldrig tårar utan handskar" säger jag bara: Gört, för faan.
Over and out
Men nej. Det ska fan inte vara möjligt för en tågbiljett att stiga 40 kr i pris på 5-10 minuter. Jag blir förbannad.
Idag har jag satsat på att inte göra någonting. Det har gått hyfsat bra. Klockan ringde 8 imorse men jag låg kvar till kvart i två. Och då gick jag upp bara för att jag hade bokat en tvättid. Jag har alltså fått något vettigt gjort, tvätten. Jag skulle vilja påstå att jag tog mig en extra söndag idag. Jag behövde det, lite kvalitetstid med mig själv. Jaha, vad innebär det då? Jo, det är inte så svårt att gissa. Först läste jag ut en bok. Sen kollade jag på 9 avsnitt av The Newsroom för jag såg avsnitt ett igår. Det är en av de bästa serier jag sett på länge och jag tycker verkligen att alla ska se den. Så ta och gör det nu. Det tar ju bara 10 timmar.
Men hur är det möjligt att bli så pepp och engagerad av att läsa lite om Foucault? Jag blir helt hög på hans texter och vill helst vara han. Fast jag vill inte vara död. Äh, nu ska jag fortsätta gräva ner mig i poststrukturalismen.
Oj, oj, oj! Feminism i tolv timmar, kan det bli bättre?! Näe, jag skulle inte tro det. Hela söndagen har spenderats bland Sveriges elit och jag har blivit star strucked flera gånger. Mycket nördigt, men åh så kul. Rönnblom, Edenheim, Schyman, Eduards, Lodalen, Wendt, Mulinari och många fler. Bästa söndagen på länge!
Jag tycker egentligen att det är roligt att plugga, faktiskt. Och det här med poststrukturalism är lite av min grej. Men att sitta och försöka plugga hemma och plötsligt höra grannen ovanför ha sex igen, ja då är det svårt att fokusera.
Idag har jag vinkat av Emelie som har fått jobb i Arjeplog. Det va mindre roligt och Umeå kändes snabbt lite mer ensamt än innan. Men jag ser fram emot att åka dit och hälsa på och förhoppningsvis får jag se en ren. För det måste jag göra innan jag flyttar härifrån, se en ren alltså.
Kvällen har jag spenderat med Filip och Fredriks Breaking News och jag har suttit här och skrattat för mig själv. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som är så kul med dom men det är på nått sätt deras sjuka humor som är så ärlig och ocensurerad. Eftersom jag inte har ett premiumkonto på kanal 5 måste jag se programmet med reklam och efter att ha sett fem avsnitt på rad så var IKEAreklamen fortfarande rolig. Det är tre personer som ska svara på när de sover som bäst och den sista kvinnan säger: det skulle nog vara med en mysig man, eller med en katt. Men det får inte bli för varmt.
Jag vet inte varför jag tycker att det är roligt men oj vad jag har skrattat åt hennes kommentar och min. Kolla på Breaking News, om så bara för att se den reklamen.
Har ni inte läst triologin om Viktoria Bergmans svaghet så tycker jag att ni ska göra det. Så bra och fyndigt samhällskritisk. Jag gillar böckerna skarpt.
Jag tänkte göra ett försök med det förra inlägget och kolla om det ens var någon som hittade hit längre. Men jag känner mig sprudlande. Det finns så mycket jag vill berätta! Vart ska jag börja?
Okej. Vi börjar med den mildare livskrisen (som jag kallar den) jag har gått igenom sen jag vårterminen avslutades. Jag vet inte om det egentligen är en kris för jag kan inte påstå att jag mår särskilt dåligt men något slags behov av förändring har jag känt.
Så, jag började med att klippa av mig en decimeter av håret. Wow, kanske ni tänker nu. Men jag lovar, jag ser ut precis som vanligt och om jag inte berättar att jag har klippt av mig en decimeter av håret så är det väldigt få som ens ser det. Det är alltså ingen ny flashig frisyr jag går runt med. Jag tyckte mest att mitt hår var alldeles för slitet eftersom det helt plötsligt började slå knut på sig självt. Jag är däremot SUGEN på en ny flashig frisyr. Utbudet känns däremot lite skralt för mig med mitt lockiga hår. Så vi får se vad det blir.
Sen fick jag ett infall förra veckan. Jag var allmänt less på tillvaron och tyckte nog att min telefon började bli lite väl gammal och seg. Så jag gick till Telia lite spontant sådär efter jobbet och skaffade mig en ny telefon. Efter att ha varit en lagom dryg kund fick så säljaren i butiken kränga en sprillans ny fin och vit Samsung Galaxy SIII till mig. Jag gick hem med en klump i magen. Kände mig som en svikare. Vågade liksom inte riktigt titta på min Macbook och iPad när jag kom hem, lite skamsen över mitt svek mot Apple. Hemska människa! Men efter några dagar och mycket pill och googling så gick det över. Jag trivs med min nya GIGANTISKA telefon. Visst, den är inte lika enkel att hantera som en iPhone men jag är ju så fruktansvärt teknisk så det gör inget.
Men inte nog med det! I fredags när jag kollade väderprognosen såg jag att det minsann skulle ÖSA ner regn på lördagen. Huva, så tråkigt tänkte jag. Vad ska jag då sysselsätta mig med? Jo, det ska jag berätta. Jag bestämde mig för att köpa ett Playstation 3. Sagt och gjort. Efter jobbet drog jag till Globen Shopping och GameStop, köpte Call of Duty - Black Ops och L.A. Noire. Sen gick jag en sväng på Johanneshov och köpte ett begagnat PS3 av en trevlig snubbe. Han hade inget barnasinne kvar sa han och därför hade han mest använt konsollen som DVDspelare. Han packade ner spelet i originalförpackningen (med plast och sådana där kartongbitar som sitter på ändarna) sen gick jag hem och undrade om jag verkligen va så smart nu... Jag menar, visst jag har alltid velat ha ett tvspel och tycker verkligen om att spela. Frågan var bara om jag någonsin skulle se dagens ljus nå mer. Det är ju ganska lätt att bli besatt av spel. Men, men. Jag invigde båda spelen på fredagen och såg fram emot regnet som skulle piska mot rutan dagen efter och att jag skulle känna att det faktisk var en bra investering jag gjort. Lördagen kom, men inte regnet. Men det struntade jag i, jag lekte soldat i krig mot både ryssar och kubaner. Men mest var jag Cole Phelps, LAPD.
Nu blev ju det här så långt så jag fortsätter sen.
Peace out