Usch!

Sitter på bussen på väg hem från jobbet. Det luktar sådär unket och plastigt som gamla ingrodda bussar kan göra. Jag mår liksom bara illa och försöker att andas så lite som möjligt.

Dilemma

Okej. Jag gillar inte att mitt deltagande i det offentliga rummet begränsas av en rädsla. Rädslan för att jag faktiskt skulle kunna bli överfallen. Jag vet ju att risken rent statistiskt sett är mycket liten men ändå, den ligger och lurar där bak i huvudet.

Så, att gå hem ensam från tunnelbanan är ett dilemma. Ska jag lyssna på musik för att distrahera mig själv från eventuella ljud som skrämmer mig och i värsta fall bli överraskad om jag blir överfallen? Eller ska jag låta bli att lyssna på musik utifall någon smyger sig på mig bakifrån så jag kanske har en chans att fly?

Ikväll valde jag musiken men det är fan inte en självklarhet. Jag satte iaf nycklarna mellan fingrarna och pinnade på. Det är helt enkelt förjävligt. Nån som känner igen sig?

SVT!

Blöder näsblod och kollar på Rederiet i det öppna arkivet. Tack för det, SVT!

Mitt mantra just nu

It's better to feel pain than nothing at all

Dubbelt upp

Jag håller på att spricka! Jag har så många och olika känslor i kroppen att det känns som att dom inte får plats. Det är lycka och olycka. Total klarhet och enorm förvirring. Jag vill fulgråta men också skratta hysteriskt. Jag är nöjd och missnöjd. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen...

En busschaufför

Det absolut bästa med att vara busschaufför måste vara att vinka till alla kollegor man möter på vägarna.

Tåget igen

Jaha, då sitter jag på ett tåg igen. Det blir mycket åka fram och tillbaka. Och många barn är det som skriker och ger huvudvärk. Tur att jag ska på kalas när jag kommer fram, med en treo som väntar dessutom!