Okej. Jag gillar inte att mitt deltagande i det offentliga rummet begränsas av en rädsla. Rädslan för att jag faktiskt skulle kunna bli överfallen. Jag vet ju att risken rent statistiskt sett är mycket liten men ändå, den ligger och lurar där bak i huvudet.
Så, att gå hem ensam från tunnelbanan är ett dilemma. Ska jag lyssna på musik för att distrahera mig själv från eventuella ljud som skrämmer mig och i värsta fall bli överraskad om jag blir överfallen? Eller ska jag låta bli att lyssna på musik utifall någon smyger sig på mig bakifrån så jag kanske har en chans att fly?
Ikväll valde jag musiken men det är fan inte en självklarhet. Jag satte iaf nycklarna mellan fingrarna och pinnade på. Det är helt enkelt förjävligt. Nån som känner igen sig?
1 kommentar:
Oh ja!
Hela vägen hem brukar bestå av att vela mellan alternativen.
Alltid nycklarna mellan fingrarna som wolverine med sina vassa blad.
Brukar alltid försöka köra en mer laid back inställning till att gå hem själv i mörkret men det slutar alltid på samma sätt.
sista biten är värst,när man ska låsa upp porten.
Då tänker jag att nån ska hoppa på mig bakifrån haha!
Skicka en kommentar