Besök!

Helena aka Ove kommer hit idag. Trevligt med spontanitet och ännu trevligare med dygnetrunt besök! Jag blir så glad! Ledig är jag också så det här kan inte bli annat än bra. TisdagsRex imorn here we come!

Bättre idag!

Idag känns livet mycket bättre!
Det händer ju en hel del roliga saker trots att jag befinner mig i Umeå. Pratade med Camilla igår och hon hade varit o fixat tält och biljetter till Uppsala Reggae Festival. Jag ska alltså åka på mitt livs första festival, det ska bli spännande. Kul som fan att få se Hoffmaestro!

Jag har spenderat några dagar med Evelina som va här o hängde, solen skiner och fåglarna kvittrar. Jag har egentligen inget o klaga på så jag ska väl sluta med det. Jag ska i alla fall försöka sluta! Micke kommer hit i kväll och jag ska bjuda på mat, trevligt med sällskap. Sällskapet innebär även att jag måste röja upp lite här (citat snott från Sunes sommar, roligt för er som fattar). Jag har fortfarande inte packat upp min väska helt och både kyl och frys är helt tomma. En tur till Strömpilen behövs, jag känner mig dock inte så sugen på att hoppa in i min stekheta bil...

Jag har fixat biljetter nu så jag kommer ner till festen med stort F. Helgen som ska spenderas i Gävles skärgård med en massa trevliga människor, förhoppningsvis en gitarr och en massa annat skoj. Det ser jag fram emot och sova det kan jag göra på tåget och bussen på väg hem. Ska fixa biljetter så jag kommer neråt vecka 32 också, vilket kanske blir min sista visit i Gävle den här sommaren.

Nä, nu ska jag röja upp lite här så att det går att ta sig fram och det gör jag till den här låten!

All alone

Hur kommer det sig att livet kan kännas helt okej i ena stunden för att kännas helt olidligt i den andra? Det borde inte vara tillåtet.

Jag behöver nån som vill umgås lika mycket som jag vill, nån som just nu tycker att det här med ensamhet är helt överskattat eftersom jag gärna umgås dygnet runt! Nån som vill göra sånna där tråkiga vardagssysslor tillsammans med mig för att det blir roligare då. Nån som jag kan gå hem till o plinga på dörren o kliva in utan att ringa o förvarna. Nån som är okomplicerad, ställer upp och är allmänt jävla bra. En kompis...

Vart finns du?

Back up north

Tiden går fort och nu är jag tillbaka här igen, Umeå. Bara det att den här gången har nästan alla andra åkt härifrån. Känns väldigt märkligt. Konstigt att vara ensam hemma, jag som har haft folk runt omkring mig 24 timmar om dynget i nästan två veckor. Det är en rejäl omställning. Började jobba igår också, det gick bra. Känner mig dock inte så peppad eftersom jag gärna hade stannat kvar hemma...

Veckan i Gävle blev bra och jag hann träffa en hel del av alla jag ville träffa. Midsommar firades i gott sällskap och natten blev lång, alltid trevligt. På lördagen kom Marina upp till Gävle på spontanbesök vilket innebar en snabb planering av kvällen som spenderades hos Maria där jag nästan la färdigt hennes pussel. Det va en trevlig kväll och jag är så nöjd med våra kommande planer. Sommaren bör inte bli så långtråkig ändå, tiden har ju gått fort än så länge. Nu ska jag fundera ut vad jag vill få ut av den här sommaren egentligen...

Så less!

Jag är trött på att alltid råka ut för samma skit om och om igen. Jag anar att det har med mig själv att göra också. Jag gör säkert samma misstag som alltid, exakt vad det är vet jag inte men nått måste det ju vara. Jag hade en plan, men som ett jävla brev på posten så kom allt det här o plingade på dörren. Varför kunde jag bara inte ha hållt mig till planen o sagt: nej, jag ska inte ha nått och stängt dörren? Nej, då slog bekräftelsebehovet till. Jag hatar det, verkligen HATAR. Jag är så väl medveten om det och kan ändå inte ignorera det. Jag tror att bekräftelsebehovet är min största fiende här i livet och så kan det ju inte fortsätta.

Suck! Tänk va bra det vore om man kunde låta nån annan ta alla jobbiga beslut åt en så man slapp göra det själv. Det är så jävla jobbigt när hjärnan och hjärtat inte är synkade!

Hemma igen

London va underbart! Jag och Tove har njutit av livets goda: öl, mat och gott sällskap. Vi hann se både Marcus Foster och Bobby Long och jag blev så där töntig som en 14 åring som är kär i hela Backstreet Boys. Fast jag blev kär i Marcus Foster då. Underbar musik och jävligt bra live, helheten är fläckfri. Skorna, jeansen, skjortan, västen, guran, skägget, håret! You name it, he's got it! Jag vet att det är lite sent att skaffa sig sånna här förälskelser i kända personer men det går inte att låta bli. Jag gick förbi honom på puben The Albany och stötte i hans arm, jag har alltså rört Marcus Foster, det känns bra :)

Förutom att dricka öl och gå på spelningar så ägnade vi oss åt shopping, jag ägnade mig åt shopping i massor. Det va inte riktigt enligt planen men jag överlever.

Så, i måndags drog vi hem till Sverige igen och jag blev hämtad av Amanda på Arlanda. Eftersom hon numera har körkort körde hon hem. Det känns bra att vara hemma och jag vill inte riktigt åka upp till Umeå igen. Det kommer att gå bra eftersom jag o Tove har planerat en massa äventyr plus att Micke ska vara däruppe. Ändå känns det jobbigt. Jobbigt att vara ifrån mamma o pappa, ännu jobbigare att vara ifrån Amanda. Känns fel att inte vara kvar här o ha mina kompisar att hänga hos, fel att inte ha så nära till Uppsala och Stockholm där det finns ännu fler jag vill träffa. Det är till och med närmre till Sundsvall härifrån än från Umeå.

Tisdagen var bra, trevligare än på länge. Förvirringen är dock mer påtaglig idag, begäret med. Hur fan ska man stilla det när det inte går att göra nått åt det utan den man vill ha...?

Stolt!

Jag är nu en stolt syster till en körkortsinnehavare! Amanda klarade sin uppkörning idag och kommer att hämta mig på Arlanda nästa vecka. Det kan inte bli bättre!

Nu drar jag till London. See ya!

Dan före dan!

Imorgon är det äntligen dags att fara till London, som jag har väntat på att få åka iväg o fira att jag har skrivit en B-uppsats. Nu har jag ju inte gjort det än men det kommer!

Jag har spenderat dagen med att tvätta för att sedan kunna packa vilket jag lyckades bra med. Jag brukar jämt lyckas packa väskan full men inte den här gången! Jag hade inte tänkt shoppa så mycket i London men jag misstänker att det inte kommer att gå så bra. Alltså kan det vara bra med lite plats i väskan. Det har sett förjävligt ut här hemma den senaste månaden, jag har inte orkat ta tag i nått men tänkte att det blir trevligare att komma hem om det är fint. Så, jag började fixa o dona igår och idag har jag tillochmed torkat golven. Det va längesen jag gjorde det sist, kom fram till att jag borde åka till London oftare, om det är det som krävs.

Jag målade tånaglarna idag. Jag har ju inte direkt någon nagel på mina lilltår så jag fick helt enkelt måla på huden annars såg det ju helt galen ut. Tur att ingen ska titta så nära.

Jag spenderade minst en timme på google.se idag. Kollade på London-kartan, den där man kan gå runt med en liten gubbe o se hur det ser ut på riktigt, väldigt underhållande! Kikade lite på olika bussar eftersom Undergrounden går ut i strejk ikväll o kommer inte igång förns på fredag lunch. Så bra tajming...
Jag vill ju gå o se Marcus Foster (http://www.myspace.com/marcusfoster) imorgon, så jag kollade upp hur man tar sig dit med buss och det ska nog gå vägen. Lite nervös blir jag ju men va fan, lika bra att ge sig ut på äventyr direkt! Det är ju därför vi ska dit. Bobby Long (http://www.myspace.com/musicbobbylong) spelar också fast på fredag. Han spelar dock på en pub några kvarter från vårat hostal så dit är det ju bara att ta en promenad. Det vore hur kul som helst om vi hann se båda två.

Efter några förhoppningsvis bra dagar i London bär det iväg hem till Gefle och det ska bli så trevligt att få komma hem och äntligen umgås med hela familjen igen. Det ska bli kul att få träffa tjejerna igen. Längtar hem helt enkelt!

Bodil och Ove!

Imorgon drar Helena hem, det innebär mer avstånd till ännu en person som jag vill ha nära. Eftersom jag skrev ett kärleksbrev förra veckan är det fan inte mer än rätt o göra det igen, fast till den som har hjälpt mig att stå ut i vår. Hon som har funnits där, svarat i telefonen fast hon VET att jag har panik och ska älta samma sak igen, hon som gärna sitter i min soffa o garvar åt samma dåliga (BRA!) youtube-klipp som jag. Jag säger bara: PANIIIK! Det här kärleksbrevet får bestå av bilder från våren! Love you, OVE!

Vem vet? Kanske hamnar vi här trots allt!

Som jag hade dig förut...

Jag skickade ett kärleksbrev idag. Jag tror aldrig att jag har gjort det förr. Det va spännande och faktiskt givande att försöka skriva ner en massa tankar som snurrat omkring i huvudet. Jävligt skönt att få ner det i ord o skicka iväg. Det är nog alltid bäst o dela med sig av alla tankar som springer omkring i huvudet. Livet känns enklare efteråt och det som känts så besvärligt känns nu helt okej. Inte tipptopp men okej, ibland är nog okej bättre än det som va innan. Några frågetecken mindre liksom.

Imorgon är en ny dag och jag har förhoppningsvis lärt mig nått av allt det här. Imorgon har jag mitt sista seminarie för den här terminen och det känns mer än bra, slutet på något gott men början på nått nytt med lite gammalt. Våren har varit bra, jag är nöjd o ångrar faktiskt inget. Vemodet kommer o går men just nu känns det överkommligt. Här finns en låt som beskriver min känsla mer än bra just nu!

New Moon trailer

Hittade New Moon trailern, det här blir spännande!

Avslappnad?!

Jag har haft en bra helg! Brännboll, sol, grillning och öl med trevliga människor. Tiden går så jävla fort och jag känner hur paniken sakta men säkert smyger sig på igen. Folk börjar åka hem! Jag vill inte att det ska ta slut, det har ju nyss börjat! Jag är ingen sån där avslappnad nonchalant typ som kan luta mig tillbaka o tänka: Det blir bra det här, det ordnar sig o jag behöver inte göra nått åt det. Jag vill VETA att det blir bra o gärna hur det kommer gå till. Tålamodet börjar dessutom sina... Helvete.

Jag har jobbat idag på morgonen, det gick bra med tanke på att min vänsterfot är lite skadad. Det är inge bra o GÅ hem från stan till ÅC efter krogen i skor som man vanligtvis inte går i. I berusat tillstånd känner man liksom inte riktigt den där vattenblåsan som bildas heller. Jag hade försökt styra bort det problemet med ett compeed-plåster men det gick inte. Drog bort det när jag kom hem eftersom det satt på sniskan och då föjlde skinnet med. Det gjorde ont. Jag lyckades bli stämplad av nån brud på Invito också så ovansidan på foten har ett klackmärke o är blå. Jag är allmänt blåslagen, hittar nya blåmärken hela tiden o jag fattar inte var de kommer ifrån.

Lördagen bjöd inte på så mycket sömn så jag är väldigt trött o känner mig väldigt känslig just nu. Lite uppgiven o lite som en 4 åring som inte får den där glassen eller va fan som helst, jag vill typ ligga på backen o sparka o slå o säga: Men jag VILL!! Du är dum!

Men va fan hjälper det?