Potter

Jag va ute på äventyr igår. Åkte för första gången till slutstationen Mörby Centrum och sen vidare med buss hem till Michaela. Så långt norrut har jag aldrig varit i Sthlm. Väl där lagades det middag innan det va dags för Harry Potter-maraton. Eftersom vi hade sett de tre första filmerna flera gånger allihopa började vi på film fyra. Sen femman. Sen sexan. Sen va klockan 3 på natten. Ja, då slog vi igång ettan. Haha, va små dom va i den. Hur som, jag somnade en bit in men Jannica va vaken hela filmen o somnade väl där runt kl 6. Eftersom Michis skulle upp o jobba imorse satt vi alla tre på bussen 07.50, lagomt mosiga. Men det kändes lite som att ha jobbat natt. Ni vet, när man får åka hem när alla andra ska till jobbet. Jag älskar den känslan. Så nu ligger jag nerbäddad i min egen säng och ska sova lite till. För ikväll ska vi fortsätta på helgens tema. Harry P!

Location:Pastellvägen,,Sverige

Julbord?

Jag skulle vilja klona mig själv. Jag vill göra 3 saker på samma kväll och kan ju bara välja en. Det kommer bli julbord med jobbet. Jag som bara äter potatis, köttbullar och prinskorv. Jaha, jag ska alltså välja det framför en kväll på Bara vi och en spelning med Lars Eriksson. Julbord istället för ett peppande kvällsseminarium om vänsterns feminism. Ja, jag ska tydligen det. Fan. För lite potatis och prinskorv... Men, men så får det bli!

Intärnet

Jag är less. Ok, internet har sina fördelar, absolut. Men jag är kass på att hitta nya spännande sidor att spendera tid på så jag ska försöka lägga ner lite. Jag menar, varför sitta o spendera timmar på facebook när det inte ens är roligt i 5 minuter? Nä, jag började faktiskt läsa en bok igår. Jag saknar att läsa så nu ska jag ta o göra det oftare istället.

Jag känner liksom att det har gått för långt när jag inser att jag sitter och tittar på Ana Gina Show på stv play. Gäster är Nemo och Josefin Crafoord. Who fuckin cares? Nä, ordning och reda på mig nu alltså. Det finns tusen saker som är bättre att lägga tid på än slösurf som får en att skämmas över sig själv.

15

Jag tycker att det är spännande att man kan se på folk vad dom tänker ibland. Eller jag vet ju inte om det stämmer men ett ansiktsuttryck kan säga ganska mycket även till folk som inte känner en. Typ som nyss när jag stog på t-banan bredvid tre killar i 15-årsåldern. Dom stog och skröt högljutt om hur mycket alkohol dom hade druckit i helgen. Jag såg mina tankar i en snubbes ansiktsuttryck. Han va inte lika diskret som jag utan han stog och glodde med bekymrad min. Jo, jo tänkte jag. Visst är det skönt att inte va 15 längre?! Och det såg ut som att han tänkte nått sånt. För det är ju faktiskt ganska skönt o va vuxen ändå...

Location:Adolf Fredriks Kyrkogata,Stockholm,Sverige

Våra vänners liv

Jag har tittat på serien Våra vänners liv idag. Finns på svt play. Se den! Svensk, mysig, feelgood. Imorn är det dags för Gefle och jag längtar faktiskt!

Location:Blåsutvägen,,Sverige

Ja

En sak som jag kan bli väldigt frustrerad över är när man pratar med folk och ställer en fråga, typ: Vad vill du ha? En grå eller en svart? Och så får man svaret: ja.

Jag menar vadå? Man kan väl för fan inte svara ja när man klart och tydligt har fått två olika alternativ att välja på!

Migrän?

Jag som sällan har ont i huvudet höll på att svimma av av huvudvärk i måndags. Det hjälpte inte med en alvedon heller. Det brukar det göra. Huvudvärken satt i hela kvällen o hela dan igår. Ont i halsen fick jag också. Usch. Stannade hemma från jobbet igår och lämnade inte sängen många gånger. Jag gillart inte. Att ligga utslagen i sången en hel dag med huvudvärk är inget jag har upplevt förr. Huvudet känns bättre idag iaf och jag hoppas att det bara va nått tillfälligt som slog till. Jag vill inte ha migrän. Verkligen inte.

För att se nånting positivt med min sjukdag igår så slapp jag gå ut i årets första snöstorm. Det blåste som fan och jag trodde nästan att mina rutor skulle blåsa in här på 7e våningen. Men det gjorde dom som tur var inte.

På fredag åker jag till Gävle för första gången sen i augusti och det ska faktiskt bli skönt att åka dit.

Valfrihet?

Jag brukar alltid ta en Metro på morgonen på väg till jobbet. Den sitter jago bläddrar i på lunchen. Igår stog det om en familj som var vräkningshotad för att de inte ville köpa sig lägenhet som skulle göras om till bostadsrätt. De har inte råd. Detta utspelar sig i Stockholm så klart. Det va alltså igår. Idag va familjen med på bil på framsidan och det visar sig att de får bo kvar. I alla fall ett tag till. Tills överklagan har kommit in. Sen får vi väl se hur det blir. Situationen väcker många tankar.

Fundering 1. Ska det behöva gå så långt, eller har det inte redan gjort det, att det blir en klassfråga att kunna bo i Stockholm? Som det ser ut nu så måste man i princip köpa en lägenhet om man vill bo här. Alla har ju faktiskt inte råd med det.

Fundering 2. Ska man behöva gå till pressen för att klara sig? Jag menar borde det inte vara en självklarhet att familjen ska få bo kvar utan att behöva vara med i Metro och på så vis skapa lite press på de ansvariga så att de inte vågar vräka dem?

Jag vet inte men det känns ju som att det finns många människor som faktiskt är empatiska och faktiskt bryr sig om sina medmänniskor men är det ett uppslag i en tidning som krävs för att folk ska agera? Jag menar inte att de inte ska ta upp sådana här saker i tidningen men jag tycker på nått sätt att det är rätt hemskt att det ska krävas sånt för att få folk att reagera och agera. Alla vet ju att sånt här händer, alla vet att man måste köpa sig en lägenhet och att en massa människor på så vis stängs ute från bostadsmarknaden och kanske arbetsmarknaden som en följd av detta. Lite som hon den där mamman som inte kunde arbeta pga sjukdom men som hade blivit utförsäkrad. Det är så jävla hemskt och det händer så jävla många. Och det vet ju de flesta. Men det är kanske för jobbigt att inse att valfrihetens samhälle inte är rättvist så man blundar istället. Tills det kommer ett uppslag i en tidning vill säga...

Spionage

Varför gör man saker som man redan i förväg vet att man kommer må dåligt av? Då menar jag inte att man typ går på spinning fast man egentligen inte orkar o sen vill spy av utmattning. Nej, jag menar saker som att exempelvis snoka på personer på facebook fast man egentligen inte vill. Typ sånna saker. Varför ska det va så jävla svårt att låta bli? Det är ju inte direkt som att jag mår bättre efteråt. Snarare tvärtom. Mest för att jag gör saker som jag har bestämt att jag ska sluta med eller låta bli. Har jag liksom ingen som helst pli på mig själv?

Oj, man kanske inte ska erkänna att man snokar runt. Spionerar i smyg. Men vaddå? Är det inte hela grejen med facebook? Halva iaf...eller?

Efter-jobbet-fundering

Det är inte bra med för vild fantasi ibland. Typ som när man åker tunnelbana och tåget stannar mitt på bron mellan Skanstull och Gullmars. Jag får för mig att bron kommer gå sönder. Tåget hinner ju inte stanna så det kör rakt ner i hålet som blir och rasar ner mot vattnet. Eftersom man inte har bälten på sig på t-banan skulle man förmodligen flyga omkring som en vante här inne. Men i min fantasi sitter jag o tänker på hur jag skulle ta mig ut. Går det att slå sönder en ruta? Måste man använda sig av nödöppnaren vid dörren? Och fungerar ens den om tåget inte får nån ström? Sånt snurrar i min skalle på eftermiddagarna på resan hem från jobbet. Jag kan tillomed komma på mig själv med att sitta o hålla tummarna att bron ska hålla den här gången också för jag vill inte dö.

Location:Arkadvägen,,Sverige

Well, la di da

Jag är trött. Konstant trött. På det mesta. Det resulterar i destruktivt beteende. Ni vet, för många öl, för mycket snus, för lite träning, stökig lägenhet, disk och verklighetsflykt. Jag är ganska bra på att fly verkligheten istället för att ta tag i saker o ting som jag vet att jag mår bra av. Göra saker jag tycker om med människor jag tycker om. Varför känns det alltid enklare att försöka få ordning på andras liv? Typ åka hem till nån annan o städa o diska så att denne person kanske ska tycka att det är lite lättare att ta tag i sitt liv. Kanske är det så man ska göra? Städa hos varandra så blir det mindre tråkigt? Nä, jag vet inte.

Jag ska försöka ta tag i mitt liv lite grann imorn iaf. Tvätta, städa, diska. Försöka göra lägenheten trevlig att vara i igen. Det är ju rätt trevligt att kunna gå runt barfota utan att det fastna småsten under fötterna. Eller att kunna nudda en hylla utan att det blir märken i dammet. Många, inklusive jag, brukar ju börja om på nytt på måndagar. Men egentligen. Vad äre för fel på torsdagar?

SOS

Det är många tankar som snurrar runt i huvudet just nu. Helgen i Umeå lugnade min norrlandslängtan lite grann men gjorde den ännu värre också. Jag har så många fina typer där uppe som jag vill ha nära. Sånna som jag vill ska ingå i mitt vardagliga liv, inte ses typ 3 gånger om året. Det känns inte tillräckligt. Fast samtidigt så vet jag att en flytt norrut innebär ett jävla stort avstånd till andra som jag vill ha nära. Helvete. Varför kan inte alla bara bo där jag bor?

Jag känner mig förvirrad, vet inte vad jag vill. Hur fan ska man komma fram till nått när inget av valen man har känns helt rätt? Pest eller kolera. Fy fan.

Usch

Blir lika häpen varje gång jag ser ett iphonefodral som är fulare än det jag såg sist. Det ena fulare än det andra alltså. Huva!

Location:Skanstullsbron,Stockholm,Sverige