Det är många tankar som snurrar runt i huvudet just nu. Helgen i Umeå lugnade min norrlandslängtan lite grann men gjorde den ännu värre också. Jag har så många fina typer där uppe som jag vill ha nära. Sånna som jag vill ska ingå i mitt vardagliga liv, inte ses typ 3 gånger om året. Det känns inte tillräckligt. Fast samtidigt så vet jag att en flytt norrut innebär ett jävla stort avstånd till andra som jag vill ha nära. Helvete. Varför kan inte alla bara bo där jag bor?
Jag känner mig förvirrad, vet inte vad jag vill. Hur fan ska man komma fram till nått när inget av valen man har känns helt rätt? Pest eller kolera. Fy fan.
Regn regn och åter regn
12 år sedan
1 kommentar:
Jag håller fullkomligt med dig, varför kan inte alla bo där jag bor? Vad lätt och skönt livet skulle vara då!
Skicka en kommentar