Jag är trött. Konstant trött. På det mesta. Det resulterar i destruktivt beteende. Ni vet, för många öl, för mycket snus, för lite träning, stökig lägenhet, disk och verklighetsflykt. Jag är ganska bra på att fly verkligheten istället för att ta tag i saker o ting som jag vet att jag mår bra av. Göra saker jag tycker om med människor jag tycker om. Varför känns det alltid enklare att försöka få ordning på andras liv? Typ åka hem till nån annan o städa o diska så att denne person kanske ska tycka att det är lite lättare att ta tag i sitt liv. Kanske är det så man ska göra? Städa hos varandra så blir det mindre tråkigt? Nä, jag vet inte.
Jag ska försöka ta tag i mitt liv lite grann imorn iaf. Tvätta, städa, diska. Försöka göra lägenheten trevlig att vara i igen. Det är ju rätt trevligt att kunna gå runt barfota utan att det fastna småsten under fötterna. Eller att kunna nudda en hylla utan att det blir märken i dammet. Många, inklusive jag, brukar ju börja om på nytt på måndagar. Men egentligen. Vad äre för fel på torsdagar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar