Eh, bor jag här?

Jag klev upp tidigare än på länge idag och infann mig på spinningen kl 07.15 och det gick bra. Jag överlevde trots att det första som hände mig imorse va att jag blödde näsblod. Vad nu det kan bero på...

När jag drog från IKSU konstaterade jag att det stog en del EU-mopeder där utanför. Det slog mig då att det är kanske så att EU-moppe-generationen har börjat på universitetet. Ni vet dom där småkidsen som man aldrig trodde att man skulle ha nått att göra med. Nu delar vi lokaler. Märkligt att man kan känna sig så gammal när man är så ung. Jag kanske har hamnat i nån slags 25 års kris. Eller så är det bara helt omöjligt att inte inse att man blir äldre när man går till universitetet och konstaterar att alldeles för många ser ut så unga ut. Jag börjar fundera på vad fan jag gör här fortfarande. Tur att jag är på väg snart. Igår konstaterade vi att jag har kört bil i Umeå i tre och ett halvt år men bara i ett år hemma i Gävle. Jag hittar alltså bättre på vägarna här än i min egen hemstad. Konstigt.

Vad är jag då egentligen? Jag känner mig mer hemma här än i Gävle för där känns det som att jag är på studiebesök när jag är. Ändå har jag mina rötter där, min familj, mina äldsta vänner och ett helt annat socialt nätverk ändå är det inte hemma. Jag vill inte bo där heller, känner mig inte alls redo för det. Det vore som ett steg tillbaka, jag har ju redan flyttat en gång. Nej, efter terminens slut är det dags för mig att göra Marina sällskap i huvudstaden. Vem vet kanske kan det kännas som hemma ett tag?

Ems - med spring i benen, eller?

Idag va jag med Evelina på IKSU o sprang. Förra veckans träning känns i kroppen men det gick ändå bra att springa och jag känner mig så duktig som va där 08.05 imorse. Har bokat in mig på ett spinningpass imorgon och det börjar kl 07.15 och jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Jag är ingen morgonmänniska. Men jag kanske ska ta o bli det. Känns så mycket bättre om jag går upp tidigt o tränar istället för att ha det kvar på eftermiddagen. Ja, jag är nöjd med min insats så här långt i alla fall och efter helgen kändes det jävligt bra att få springa bort lite frustration. För den är påtaglig men livet känns ändå helt okej. Jag har upptäckt att David Bowie är bra och längtar hem till Gävle så jag kan få slänga mig i soffan hos mamma o pappa så att pappa kan berätta allt om Bowie för mig. Mysigt tycker jag o han blir så glad när han får dela med sig av alla sina kunskaper. Min pappa, The Untouchable.

I övrigt så är jag inne på min tredje och sista avhandling som ska vara klar på torsdag och det ska väl gå. Känner mig inte så inspirerad för tillfället men ja. Det är bara o bita ihop och läsa ändå. Så, åter till I en klass för sig av Fanny Ambjörnsson.

No sé como amarte

No sé como abrasarte 

Porque no se me deja 

Dolor que tengo yo 

El dolor que tengo yo 

Friday, I'm not in love

Då var det andra avhandlingsseminariet avklarat. Det gick så otroligt mycket bättre än förra gången och den här avhandlingen va riktigt intressant. Det va en kritisk studie av genusperspektivet inom missbrukarvården och jag kan säga att det perspektivet är åt helvete! Det va nästan jobbigt att läsa ibland för att folk är så otroligt omedvetna! Usch!

Satt nyss o tänkte på hur man gruvar sig för att göra vissa saker ibland som känns riktigt jobbiga. Jag kan iaf göra det ibland och det kan kännas jobbigt flera dagar i förväg. Men sen gör man dom där sakerna ändå och man överlever ju det med även om man inte är nöjd med sin insats. Sen efteråt så är den där jobbiga grejen bara ett minne. Det kan vara skönt att tänka på det innan ibland, att snart är det här bara ett minne. Då kan man skratta åt den där jobbiga saken istället.

Igår vare löpning, idag spinning och imorn blire flum till Afro Power dance! Heja!

Almost done!

Lite ärmar på den här så!

Gävle!

Jag har nyss fixat biljetter hem till Gävle, så den 15-18 oktober finns jag tillgänglig på "hemmaplan" och jag förväntar mig att vi ses där, eller?!

Gammal?

Idag när jag satt här hemma o kollade runt lite på nätet utbrast jag: Åh, jag skulle också vilja vara så där ung och...

Jag hann inte prata klart för sen började vi skratta både Moa och jag för inte fan är jag gammal! Men dom jag syftade på är fan födda typ 1990 (19 år) och kändes just då så otroligt bekymmerslösa och glada. Ni vet sådär som man känner sig ibland när allt går som det ska. Det har kanske inget med ålder o göra egentligen men det känns som att mitt liv är tusen gånger allvarligare än deras just nu. Dom blir inte klara med sina studier om några månader utan har nyss börjat o det enda dom gör är typ o festar, träffar en massa nya människor och lever livet. Så, ja jag skulle vilja vara lite som dom ibland. Tur att det går över bara för inte fan skulle jag vilja ha alla mina år på universitetet framför mig heller! Näe, 24 år, 8 månader och 22 dagar passar mig bra trots allt.

Färdig

Efter många timmars plugg och vila varvat är jag äntligen klar med mitt PM så nu kan jag fokusera på att vara sjuk istället för att försöka vara produktiv. Det blev nog inget bra PM men det får lov att gå. Jag ska ju göra om samma samma sak två gånger till under de kommande veckorna så jag ska nog lära mig till slut.

Jag har känt mig som en riktigt psycho bitch from hell idag. Inte hela tiden men lite stundvis sådär när jag gör saker som jag tycker är helt jävla onödiga men gör dom ändå. När ska det gå över? När ska jag börja fokusera på det jag vill fokusera på och sluta lägga tid på saker som egentligen inte spelar någon roll? Fan va svårt det är o göra det rätta. Skönt iaf att det känns så mycket bättre när jag erkänner för mig själv att det får ta tid o komma fram till rätt saker även fast man från början vet vad man borde göra. Det är inte alltid så enkelt som att bara sluta och det är helt okej. Så jag fortsätter väl att vara lite psycho bitch ett tag till men vänta bara! Snart är det slut o vad säger ni då?!

Söndag

Söndag morgon klockan 09.47

Här sitter jag och har en massa funderingar på livet i stort. Fast mest är jag sjuk, jag tror inte att jag har drabbats av den beryktade svininfluensan men förkyld och febrig är jag o det är illa nog. Jag har tusen saker att göra idag egentligen men vi får väl se hur mycket som blir gjort.

Det känns i alla fall lite märkligt att sitta här så tidigt och inte må dåligt. Jag va nämligen på bio igår, alltså ingen alkohol och ingen fest. Ingen utgång på hela helgen och jag överlevde det bra. Känns skönt att vakna fräsch, eller ja så fräsch man nu kan känna sig i ett sjukligt tillstånd. Jag är inte bakis i alla fall, dock halvdöv eftersom förkylningen satt sig lite i öronen också. Men förutom det så känns livet helt okej idag, än så länge. Kvällen ska förhoppningsvis förgyllas med den perfekta avslutningen på vår "tant-helg", nämligen stickning och så tänkte vi börja lyssna på Sookie Stackhouse - Southern Vampire Mysteries. Jag längtar!

Igår när vi gick från bussen till bion kände jag mig som en riktig tant. Eller kanske mer som ett pretto! Det har ju blivit en hel del olika fester här på sensommaren o nu i början på hösten så vanan är den att gå på fest på lördagen. Nu gick jag där på väg till biografen med mina nyktra vänner för att se en film och sedan gå hem och kanske diskutera filmen över en kopp te. Ja, jag köpte inte ens nått gott o smaska på under filmen. Lyxade med en Ramlösa jordgubb&lime. Det kändes minst sagt som att någonting fattades. Jag kom då på att om det känns så konstigt att göra helt normala saker förutom att gå på fest en lördag så kanske man borde göra det oftare... Den som fattades va den här typen...

Alkoholhjälte ritad av Minken

-

Det är något speciellt med att ringa till en hemtelefon. Man vet liksom inte vem som svarar. Det är en speciell känsla när det är en förälder som svarar och man måste presentera sig och fråga efter den man ska prata med. Jag känner mig liten igen, riktigt mysigt faktiskt. Jag saknar hemtelefoner...

By the way. Om jag någonsin får barn i mitt liv så hoppas jag att jag ALDRIG kommer att använda mig av repliken: Gör som jag säger nu annars blir mamma arg, varpå ungen lyder direkt. Undra vad som brukar hända när mamma blir arg...? Fy fan!

Tänk tänk tänk om?

Jag tänker alldeles för mycket. I alla fall på helt onödiga saker, om jag skulle lägga ner lika mycket tid att tänka på säg skolan så skulle det gå så otroligt mycket bättre för mig där än vad det gör nu när jag hankar mig fram... Jag spelar upp tusen olika scenarion i huvudet, planerar vad jag ska säga, hur jag ska agera. Men hallå! Vad hände med att ta dagen som den kommer? Vad hände med att vara självupptagen? Va va va?! Fan va dålig jag är på det, eller ja det gick ju ganska bra fram till förra helgen. Måste helt enkelt hitta tillbaka dit o känna mig stark. Det gick ju den gången så varför inte nu?

Suck!

Det känns bra fast det känns inte bra och jag vill fast jag vill inte! Hur fan vore det om folk skulle ta o bete sig lite mer konsekvent? Jag blir ju störd av allt fram och tillbaka. Är det nån slags alkohol-schizofreni eller är det jag som är tokig och övertolkar allt? Ja nått fel är det i alla fall och jag tycker faktiskt att jag är ganska normal. Punkt slut.

Sjuk?

Jag ligger kvar här i min säng fortfarande. Jag klev bara upp och åt frukost med mina kära roomies sen la jag mig igen. Har ont i halsen och känner mig allmänt hängig. Därför beslutade jag att jag skulle stanna hemma idag o bara ägna mig åt att läsa den första avhandlingen av 3. PM ska skrivas och HELA avhandlingen ska läsas, säkert två gånger. Ingen tid att förlora alltså, det är bara till o läsa.

Såg sista avsnittet av True Blood igår och det slutade ju så där spännande som vi visste att det skulle sluta. Men lite energi från det städade vi hela lägenheten så nu är det skinande rent här hemma o det känns bra, det gick fort också när vi va tre som hjälptes åt. Helena får nyckeln till sitt rum idag och ska flytta i helgen. Det kommer att bli så tomt o jag bävar redan för de dagar då Moa åker hem till Skellefteå. Då kommer jag att vara helt ensam hemma o det har ju inte hänt på tre veckor! Tur att det inte är så långt hem till folk.

Jag ska se till att inte bli sjuk nu så att jag kan börja använda mitt IKSU kort igen, det va alldeles för länge sen nu.

She gave me an offer I could not refuse

Japp, det stämmer och erbjudandet va att få åka till Thailand den 24 november för en billig peng. Jag tog det, tänkte att jag kommer inte att komma iväg till Thailand billigare än så och vi ska båda två skriva C-uppsatsen så vi kan peppa varandra. Det ska bli spännande för jag har aldrig varit i Thailand.

Jag har alltså ingen som helst ursäkt att INTE vara i skolan o plugga från 8-17 varje vardag. Jag måste anstränga mig mycket om det här ska gå. Tänka ut vad fan jag ska skriva om och börja spåna på ideer. Känner mig lite stressad över det. I övrigt så startar inte min bil och jag önskar att jag hade nån som bara kunde ta o fixa skiten så jag slapp. Hatar att ta ansvar för mina saker när dom inte funkar o jag inte vet vad det är för fel. Usch. Kollektivet på Fysikgränd 39 mår annars bra, lagar mat, umgås och försöker nudda taket men det är det bara jag som har lyckats med än så länge :)

Jag vill träna på min spanska, jag vill resa i månader, jag vill helst att nån annan skriver min uppsats och jag vill mest bara glida omkring o njuta av livet...